förutsägbar, jag?
ÅH, för en stund sen kom erik in & frågade om jag hade tvättat bort sminket. han vet att jag hatar det. (för det är ju jättekul att sminka sej, men mindre kul att tvätta bort) jag svarade supernöjd att ja, jag har tvättat bort sminket. jag njöt när jag tänkte på att det var överstökat för ikväll. ...innan jag inser att jag inte alls tvättat bort sminket. det var ju kvar. kom i samma veva på att jag hade borstat tänderna, det var det jag hade gjort.
& nu kommer jag på en annan sak. erik känner mej alldeles för väl.
han vet att jag är jätteviktig med att man ska äta frukost, lunch och middag. & tidigare fick lunchen aldrig bestå av fil & flingor eller gröt, det är ju frukost & ingen mat! detta har jag "bättrat" mej på. nu går det faktiskt an att äta såna saker till lunch ibland också! jaja, men saken är iallafall den att man alltid måste äta någon form av lunch. min standardreplik om vi ska åka bort, och har lite tid på oss är nog "vi måste ju äta lunch innan vi far", utan att tänka på det. nu är det också så att erik skämtar mycket med mej, för att jag går på allting. detta har lett till att jag aldrig tror honom när han säger saker, of course! iallafall så skulle vi ju åka iväg till eriks föräldrar i fredags. vi packade här hemma och det var full rulle. jag stressade runt och gjorde allt möjligt. mitt i packningen kom jag på att vi inte ätit någon lunch, men insåg att klockan blivit mycket och att vi inte skulle hinna äta. jag tänkte att vi får väl ta med oss bananer och äta i bilen iallafall. jag sa inget om lunchen till erik, men vad jag inte visste var att han också tänkt på att vi inte ätit lunch (något han inte tycker är så viktigt), och hade skrivit på en lapp "Liza kommer säga att vi inte ätit någon lunch, och att vi måste äta något innan vi far", plus datum och tidpunkt då han skrivit det. (datum och tid för att jag aldrig skulle tro att han skrivit det i förväg annars). när vi satt oss i bilen och börjat åka inser jag att jag glömt ta med bananer & säger i vanlig ordning: "åh, nu har vi ju inte ätit nån lunch, & jag skulle ju ta med bananer så vi ätit nåt iallafall". jag ser att erik börjar flina, och sedan berättar han om den här lappen, som jag sedan också fick se. gud vad paff jag blev. han läser mej som en öppen bok.
& nu kommer jag på en annan sak. erik känner mej alldeles för väl.
han vet att jag är jätteviktig med att man ska äta frukost, lunch och middag. & tidigare fick lunchen aldrig bestå av fil & flingor eller gröt, det är ju frukost & ingen mat! detta har jag "bättrat" mej på. nu går det faktiskt an att äta såna saker till lunch ibland också! jaja, men saken är iallafall den att man alltid måste äta någon form av lunch. min standardreplik om vi ska åka bort, och har lite tid på oss är nog "vi måste ju äta lunch innan vi far", utan att tänka på det. nu är det också så att erik skämtar mycket med mej, för att jag går på allting. detta har lett till att jag aldrig tror honom när han säger saker, of course! iallafall så skulle vi ju åka iväg till eriks föräldrar i fredags. vi packade här hemma och det var full rulle. jag stressade runt och gjorde allt möjligt. mitt i packningen kom jag på att vi inte ätit någon lunch, men insåg att klockan blivit mycket och att vi inte skulle hinna äta. jag tänkte att vi får väl ta med oss bananer och äta i bilen iallafall. jag sa inget om lunchen till erik, men vad jag inte visste var att han också tänkt på att vi inte ätit lunch (något han inte tycker är så viktigt), och hade skrivit på en lapp "Liza kommer säga att vi inte ätit någon lunch, och att vi måste äta något innan vi far", plus datum och tidpunkt då han skrivit det. (datum och tid för att jag aldrig skulle tro att han skrivit det i förväg annars). när vi satt oss i bilen och börjat åka inser jag att jag glömt ta med bananer & säger i vanlig ordning: "åh, nu har vi ju inte ätit nån lunch, & jag skulle ju ta med bananer så vi ätit nåt iallafall". jag ser att erik börjar flina, och sedan berättar han om den här lappen, som jag sedan också fick se. gud vad paff jag blev. han läser mej som en öppen bok.
Kommentarer
Trackback
