LizaAngelica

Jag har inte tagit mej i kragen än. Jag vill inte städa buren. Lika lite som jag vill ta hand om disken. Eller tvätten. Ännu mindre vill jag dammsuga & bädda sängen. Det är bara så tråkigt idag. Det känns inte ett dugg lockande. Pratade om det en dag.. att vissa dagar hoppar man upp ur sängen & tar sej för hur mycket som helst. & andra är som den här. Man vill inte göra nånting. Men jag tror att det bara gäller att börja någonstans, så går det bara av farten sen! Men det där med att bara börja.. det är lättare sagt än gjort. Jag tror att jag slår på en film istället. Japp, så blir det.. jag är ju ändå ledig idag.

Sen har jag kommit fram till en sak till. Att ingen vet nånting! Ingen! Så fort man frågar någon om nånting så får man svaret "jag vet inte" eller "ingen aning, faktiskt". Det är så sjukt! Nu säger jag inte att jag vet mer än andra.. absolut inte, jag är nog snarare den som vet minst.. men det verkar bara som att det bara är jag som vill veta något här i världen. Det är lite svårt att förklara..
Till exempel så var jag & handlade mat en dag. Jag skulle ha kräftstjärtar, men hittade det ingenstans. Jag frågade en som jobbade där & denne hade no clue. Tillslut hittade jag kräftstjärtarna, själv. En annan dag var jag inne på en radioaffär & frågade ett par grejer om saker jag är dålig på. Man tänker ju att de som jobbar där borde kunna. Först får jag svaret "jag vet faktiskt inte riktigt... ", för att sedan få en simpel förklaring, som dock lät logisk. När jag kommer hem & testar det jag blivit tipsad om, så funkar det inte alls! Ja.. jag vill inte komma på fler grejer nu. Men visst är det så? Man tycker väl ändå att folk ska kunna sånt som de ska kunna. Ingen vet nånting!
Helt osökt kommer jag att tänka på Lisa Ekdahl's låt "vem vet, inte du. vem vet, inte jag. vi vet ingenting nu, vi vet inget idag..." som jag förövrigt mimade mycket till när jag var yngre. oj, vad mycket hånad jag blivit när vi tittat på filmen från det. om jag vetat hur mitt liv skulle bli på grund av att jag ville stå i rampljuset en stund som åttaåring, så hade jag nog övervägt det där uppträdandet mycket noga, innan jag satt mej där framför allihop med en elvisp som mic...

Justdet. Jag lägger in en bild på hur mitt hår blev efter klippningen, mest för att jag lovat syrran det. Hon ville så gärna se, & eftersom vi inte kommer träffas på ett par veckor så får hon se det såhär. Annars kommer det hinna växa ut igen. & det är allvar.