hej.
En ganska irriterande grej är att.. jag känner själv att det är irriterande, & jag kan bara tänka mej hur irriterande det måste vara för människor runtomkring mej...
Jag är nog sämst i hela världen på att återberätta något. Typ sammafatta en rolig grej som har hänt till exempel. Allt blir så krångligt & långdraget så något som skulle ha varit kul, blir inte alls det i slutändan. Jag kan helt enkelt inte "göra en lång historia kort". Jag gör snarare en kort historia lång, bokstavligen.
& jag gör likadant när jag skriver. När jag sätter mej & ska skriva ett inlägg i min blogg tänker jag alltid att jag ska fatta mej kort, så det inte blir så mycket att läsa. Men det vill sej bara inte. Det blir hur mycket som helst iallafall! Jag är nog ett hopplöst fall när det gäller detta. Både i skrift & tal.
En gång minns jag att jag faktiskt kunde fatta mej kort. Det var på studenten när jag skulle prata inför flera hundra människor. Jag hade inte förberett något tal, för då skulle jag bli alldeles för nervös. Så jag ställde mej bara där & började prata, & det blev inte alls långdraget. Det var nog nervositeten som tog över då. Jag sa att "egentligen så är jag ju en talare, men nu så tänkte jag fatta mej kort". Det var lite kul, eftersom andra som ska hålla tal säger "egentligen är jag ju ingen talare.." & sedan står de & pratar i evigheter.
Japp, sedan är det en grej till.. jag är alltid så okoncentrerad när jag ska berätta något så det blir ofta helt fel. Jag ska helt plötsligt tappa bort mej & fråga "vad var det jag pratade om"? & "vad skulle jag komma till"?. Visst, det gör nog de flesta ibland, men det händer mej varje gång jag ska berätta nåt. Varje gång! Eller så glömmer jag bort att jag håller på att berätta nåt, & blir alladeles tyst. Folk omkring mej börjar fråga vad det var jag skulle säga, & då har jag ingen aning, såklart. Teven går absolut inte att ha igång samtidigt som jag ska föra en konversation. Det spelar ingen roll om det är ett program jag inte brukar gilla, jag försvinner iallafall in i teven & hör inte vad den andra personen säger.
Mina vänner & syrran brukar oftast härma mej med att jag säger något som inte alls hänger ihop med det jag egentligen skulle säga. Till exempel om jag ska berätta att jag tog bilen till ICA, så jag kan säga något i stil med: "Ja, då tog jag bilen till ICA... & sen sa hon..." HA! Det är helt sjukt.
Jag är nog sämst i hela världen på att återberätta något. Typ sammafatta en rolig grej som har hänt till exempel. Allt blir så krångligt & långdraget så något som skulle ha varit kul, blir inte alls det i slutändan. Jag kan helt enkelt inte "göra en lång historia kort". Jag gör snarare en kort historia lång, bokstavligen.
& jag gör likadant när jag skriver. När jag sätter mej & ska skriva ett inlägg i min blogg tänker jag alltid att jag ska fatta mej kort, så det inte blir så mycket att läsa. Men det vill sej bara inte. Det blir hur mycket som helst iallafall! Jag är nog ett hopplöst fall när det gäller detta. Både i skrift & tal.
En gång minns jag att jag faktiskt kunde fatta mej kort. Det var på studenten när jag skulle prata inför flera hundra människor. Jag hade inte förberett något tal, för då skulle jag bli alldeles för nervös. Så jag ställde mej bara där & började prata, & det blev inte alls långdraget. Det var nog nervositeten som tog över då. Jag sa att "egentligen så är jag ju en talare, men nu så tänkte jag fatta mej kort". Det var lite kul, eftersom andra som ska hålla tal säger "egentligen är jag ju ingen talare.." & sedan står de & pratar i evigheter.
Japp, sedan är det en grej till.. jag är alltid så okoncentrerad när jag ska berätta något så det blir ofta helt fel. Jag ska helt plötsligt tappa bort mej & fråga "vad var det jag pratade om"? & "vad skulle jag komma till"?. Visst, det gör nog de flesta ibland, men det händer mej varje gång jag ska berätta nåt. Varje gång! Eller så glömmer jag bort att jag håller på att berätta nåt, & blir alladeles tyst. Folk omkring mej börjar fråga vad det var jag skulle säga, & då har jag ingen aning, såklart. Teven går absolut inte att ha igång samtidigt som jag ska föra en konversation. Det spelar ingen roll om det är ett program jag inte brukar gilla, jag försvinner iallafall in i teven & hör inte vad den andra personen säger.
Mina vänner & syrran brukar oftast härma mej med att jag säger något som inte alls hänger ihop med det jag egentligen skulle säga. Till exempel om jag ska berätta att jag tog bilen till ICA, så jag kan säga något i stil med: "Ja, då tog jag bilen till ICA... & sen sa hon..." HA! Det är helt sjukt.
Kommentarer
Trackback
