omen.
Hua. Nere i vardagsrummet har vi ett foto av mej & min mamma, & igårmorse när jag kom in dit hade det av någon anledning ramlat ned från väggen & gått sönder! Det bådade inte gott (tror jag som är rätt vidskeplig av mej). Självklart tänker man direkt att det är ett dåligt omen! & inte nog med det!
Sedan kom jag på att jag ville flytta min spegel, jag tar tag i den & lyfter. När spegeln släpper från väggen råkar jag stöta till en hylla som ser ut som en ängel, så den faller ner - rätt ner i mitt huvud. Jag kan ju säga att det gjorde ont (!) & där står jag som ett fån & håller i den där jäkla spegeln. Nu har jag en liten jäklarns bula uppe på huvudet, som gör riktigt ont!! Ängelhyllan höll som tur var. Men sedan hade jag även två små glasänglar ovanpå hylla, & en av dem gick dessvärre sönder. Ännu ett dåligt omen.
Mamma tog ned den trasiga ängeln för hon tänkte att den kanske gick att laga. Hon hade ställt den upp, & satt ihop den, tills vi skulle ha tid att limma ihop den. När jag & syster senare är på övervåningen hör vi ett ljud från nedervåningen. Vi går ner & tittar - det är ängeln som har rasat i bitar. Usch.
& det värsta är ju att för inte alltför längesen så råkade jag riva ner farmors gamla Mariafigur (som hon hade redan innan min pappa föddes) & den gick sönder... inte bara gick sönder, utan huvudet rullade dessutom iväg från kroppen. Huvva, vilken obehaglig syn. vad kan allt detta betyda? att jag bara är klumpig? eller?
