LizaAngelica

För någon dag sedan var jag med om en sak.. ett trauma faktiskt, för mej känns det så. Jag har alltid, alltid tyckt att tandborsten är bland det personligaste man har. Jag skulle aldrig någonsin kunna låna ut min tandborste till någon! & verkligen aldrig låna av någon annan! Fy!
Men nu är det så att jag stod i mina egna tankar en kväll, när jag tog upp tandborsten & började borsta. Jag minns att jag funderade över något ganska intensivt, & borstade samtidigt i godan ro. Jag väcks plötsligt från mina tankar. Min tandborste står kvar i tandborstmuggen!! Hur kan det komma sej när jag är i full gång med att borsta gaddarna redan??! Innan det slår mej att det är Eriks tandborste jag borstar med, & det var inte så att jag bara hann borsta typ tre, fyra tänder! Nej, jag hade kört runt den i hela munnen! HALLÅ!!!!! Jag gallskrek till en halvsovande sambo i panik, att jag råkat tagit hans tandborste! Han svarar lugnt.. "haha, men det gör väl ingenting..." Hur kan man säga så? Detta var fruktansvärt! Snacka om att jag spottade & spottade, & sedan tog jag min älskade tandborste & borstade längre & hårdare än vanligt.
Nu är det inte så att jag har bacillskräck eller något sånt, & jag tycker inte heller att gubbens tandborste är äcklig eller så. Det är bara det att jag aldrig använt någon annans tandborste än min egen! Jag vet inte varför det är så med tandborstar, det bara är så.. & har alltid varit. Det är bara en viktig grej, tycker jag. Ni måste förstå vilken panik jag slogs av i denna stund...
Men nu tror jag att jag kommit över det. Jag lever ju fortfarande, & verkar inte ha fått några men av händelsen. Tack.

Idag blev jag stoppad av polisen, nykterhetskontroll & så ville han se mitt körkort. Sedan kunde jag köra vidare. Herregud, varför måste vissa poliser vara så jäkla stela & sura? Man försöker skämta till det, & får ingen som helst respons. Men.. det är dem det är synd om. Jag har en bra dag, stackars dem som tydligen har en dålig dag. Bye.