usch.
ikväll kände jag en tova i kiwis päls. det är fasen inte ofta, även fast hon har så mycke päls!! hursomhelst så hatar jag att hitta såna, för då måste man ju klippa bort dom! ni kan ju tänka er - en tjurskallig markatta med sylvassa klor vs. en skallerhänt & nervös matte. plus att en sax såklart är inblandad i det hela. usch, vad otäckt. iallafall så fajtas vi alltid en stund när saxen åker fram. hon stretar & kurrar högre än högt, innan hon tillslut ger sej. hon gjorde sej förtjänt av tusen godisar efteråt.
snart har vi iallafall slutat bråka om sånt där. då är det nån annan som får bråka med henne. om någon antar utmaningen. att ta henne alltså. för hon är ju faktiskt inte vilken katt som helst. det känns helt vidrigt, & jag tror inte ens att jag har vågat tänka det riktigt. men jag kan inte ha kvar henne längre. fy, vad hemskt det känns att ens skriva så. men det går bara inte, det känner jag varje kväll när både näsan & luftrören sväller igen. jag som aldrig varit allergisk förut. JÄKLASKIT!!!
det är en vacker katt.
Kommentarer
Trackback
